Jag älskar när min pojkvän är bakis för då blir han alltid så mysig och det är då är i princip bara då som han säger jag älskar dig utan att jag har sagt det först. För tillfället känns allt bra emellan oss. Visst, det går lite upp och ner från dag till dag men som jag skrev i det förra inlägget tror jag att allt håller på att bli bra igen. Jag kan inte tänka mig att leva mitt liv med någon annan än honom.
Jag tänker avsluta redan här för just nu är jag glad och nöjd med livet så jag behöver ingen ventilation. Det var ju därför jag skapade denna blogg, för ventilering!!
lördag 12 december 2009
onsdag 9 december 2009
Mitt första inlägg
Hej och Välkomna hit, till min blogg där jag skriver ner min riktiga tankar!!!
Jag kommer antagligen att verka väldigt deprimerad men sådan är inte sanningen. Jag är egentligen rätt så nöjd med mitt liv men självklart så finns det ju småsaker som inte är helt perfekta även för mig. Denna bloggen kommer bli lite som en ventilation för mig då jag känner att jag inte kan få ur mig allt på något annat sätt.. Har haft det rätt så jobbigt den senaste tiden, med både förhållandet och min kropp. Känns som om det är på väg att vända mot det bättre nu men man vet aldrig..
Först och främst har jag haft problem med min mage. Det började i våras då min mens helt plötsligt inte kom och samtidigt hade jag VÄLDIGT ont långt ner på höger sida utav magen. Jag kunde inte gå, stå eller kissa utan att det gjorde jätte ont. Gick och gjorde en gyn undersökning men allt såg bra ut och efter två veckor kom min mens och det var inte mer med det.. Nu i augusti/september kom det onda tillbaka igen fast inte lika starkt som förra gången, men denna gången gick det inte över. I början av november gick jag till gyn ännu en gång och ännu en gång fick jag beskedet att allting var bra. Fick inte min mens i slutet av november när jag skulle ha den utan den kom igår!! Det positiva är i alla fall att jag inte längre har ont så jag ska försöka glömma detta nu.
Sedan har vi den andra biten som fått mig att må dåligt, mitt förhållande. Vi har vart tillsammans i ett par år nu och det känns som om han börjar tröttna på mig :( Han säger att han älskar mig och härom veckan verkade han uppriktigt orolig över att jag skulle göra slut så jag kanske bara inbillar mig. MEN, jag mår fortfarande dåligt utav detta.. Känns som om han aldrig är sugen på sex längre, att jag nästan måste tvinga mig till det. Känns inte som om han orkar prata med mig längre. Känns inte som om han vill röra vid mig längre. Känns inte som om han vill hitta på saker med mig längre. Då dyker självklart dessa idiotiska tankar upp i mitt huvud; är han med någon annan? Tycker han att jag är äcklig för att jag inte är så smal som jag var innan?
Det tråkiga är att jag inte kan prata om detta med honom då han bara svara med ett "mhm", "jaha" eller "jag vet inte vad jag ska säga".. Så praktiskt taget är det som att prata med en vägg!! Det är väl heller inte så lovande i ett förhållande att man inte kan prata med sin partner!!? Jag älskar honom så oerhört mycket och jag är rädd att jag bara förstorar upp allting och förstör det vi har genom att jämt fråga om något är fel jämt. Jag vet inte vad jag ska göra och detta med sexbiten stör mig något så otroligt!!
Men det är bäst jag sätter punkt här och nu så att jag har något att skriva om även imorgon.
Jag kommer antagligen att verka väldigt deprimerad men sådan är inte sanningen. Jag är egentligen rätt så nöjd med mitt liv men självklart så finns det ju småsaker som inte är helt perfekta även för mig. Denna bloggen kommer bli lite som en ventilation för mig då jag känner att jag inte kan få ur mig allt på något annat sätt.. Har haft det rätt så jobbigt den senaste tiden, med både förhållandet och min kropp. Känns som om det är på väg att vända mot det bättre nu men man vet aldrig..
Först och främst har jag haft problem med min mage. Det började i våras då min mens helt plötsligt inte kom och samtidigt hade jag VÄLDIGT ont långt ner på höger sida utav magen. Jag kunde inte gå, stå eller kissa utan att det gjorde jätte ont. Gick och gjorde en gyn undersökning men allt såg bra ut och efter två veckor kom min mens och det var inte mer med det.. Nu i augusti/september kom det onda tillbaka igen fast inte lika starkt som förra gången, men denna gången gick det inte över. I början av november gick jag till gyn ännu en gång och ännu en gång fick jag beskedet att allting var bra. Fick inte min mens i slutet av november när jag skulle ha den utan den kom igår!! Det positiva är i alla fall att jag inte längre har ont så jag ska försöka glömma detta nu.
Sedan har vi den andra biten som fått mig att må dåligt, mitt förhållande. Vi har vart tillsammans i ett par år nu och det känns som om han börjar tröttna på mig :( Han säger att han älskar mig och härom veckan verkade han uppriktigt orolig över att jag skulle göra slut så jag kanske bara inbillar mig. MEN, jag mår fortfarande dåligt utav detta.. Känns som om han aldrig är sugen på sex längre, att jag nästan måste tvinga mig till det. Känns inte som om han orkar prata med mig längre. Känns inte som om han vill röra vid mig längre. Känns inte som om han vill hitta på saker med mig längre. Då dyker självklart dessa idiotiska tankar upp i mitt huvud; är han med någon annan? Tycker han att jag är äcklig för att jag inte är så smal som jag var innan?
Det tråkiga är att jag inte kan prata om detta med honom då han bara svara med ett "mhm", "jaha" eller "jag vet inte vad jag ska säga".. Så praktiskt taget är det som att prata med en vägg!! Det är väl heller inte så lovande i ett förhållande att man inte kan prata med sin partner!!? Jag älskar honom så oerhört mycket och jag är rädd att jag bara förstorar upp allting och förstör det vi har genom att jämt fråga om något är fel jämt. Jag vet inte vad jag ska göra och detta med sexbiten stör mig något så otroligt!!
Men det är bäst jag sätter punkt här och nu så att jag har något att skriva om även imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)